Båda spelarna ska ha en innerplan med sex fält – den neutrala planen består av 12 fält. Allt som allt har backgammonbräden 4 fält. Mellan spelarnas egna innerplaner och det neutrala området löper en upphöjd gräns, där man placerar de marker eller stenar som blivit träffade.
Varje spelare placerar ut sina 15 stenar på fyra av fälten på brädan. Två stenar placeras på respektive spelares fält nummer 24, fem på fält 13, tre på fält 8 och fem på fält 6.
Tanken är att stenarna flyttas runt brädan från de (första) positionerna till motspelarens innerplan. Varje drag kräver tärningskast, och när en spelares alla stenar förflyttats från den egna innerplanen vinner hen omgången.
Varje spelare kastar en tärning. Den som slår högsta antalet får börja. Den som börjar använder det vinnande poängantalet och motspelarens poängantal i det inledande draget. Efter det använder spelarna sina egna tärningar.
Spelaren kan välja att använda den ena tärningens poängtal för att flytta fram en sten eller flytta två stenar med respektive tärnings poängantal. Med andra ord kan en spelare alltså slå 6–5 och då förflytta sig 11 fält fram med en sten eller 5 och 6 fält med varsin sten.
Råkar spelaren slå dubbel, t.ex. två treor, fördubblas den totala poängen. Då finns fem olika sätt att flytta sina stenar:
Det är viktigt att alltid flytta det exakta poängantalet som tärningen visar. Om det inte går spelar man med det högsta poängantalet. Kastar man dubbel måste man flytta sina stenar så långt som möjligt. Att avstå från att göra ett spel är inte tillåtet.
När man flyttar stenar kan man antingen landa på ett fält där man redan har stenar, eller på ett tomt fält. Det tredje alternativet är att landa på ett fält där motspelaren endast har en sten.
Om hen har flera stenar på ett fält går det inte att landa där – då äger hen fältet. Det kan vem som helst göra, och då kan man ha upp till 15 stenar på det fältet man äger. Flera ägda fält kallas för ”prime” och är en god strategi för att:
1) skapa en landningsplats för de egna stenarna
2) effektivt hindra motspelarens möjligheter att avancera med sina fält.
Flyttar du en sten till ett fält där motspelaren bara har en sten hamnar dennes sten på spelets ”bar”, det vill säga på upphöjningen i mitten av brädet, och är då ute ur spelet.
För att motspelaren ska kunna få ut stenen i spel igen krävs att hen slår ett poängantal som motsvarar ett fält på din innerplan som du inte äger, där du alltså har tomma fält. Lyckas inte motspelaren med detta får hen stå över omgången.
Skulle det bli så att du äger alla sex fält på din innerplan är motspelaren helt utan chanser att komma ut. Då har du ”stängt” brädet.
Hamnar två eller fler stenar på brädets bar måste alla stenar ut i spel igen innan spelet kan fortsätta.
Poängräkningen kan se ut på två sätt:
1) Den första och vanliga varianten ger dig ett poäng om du är först med att flytta ut alla dina stenar och din motspelare lyckats flytta ut åtminstone en sten. Du vinner två poäng om din motspelare inte hunnit flytta ut någon sten alls. Tre poäng får du ifall du flyttat ut alla stenar innan din motspelare flyttat ut en enda sten och dessutom har stenar på din innerplan.
Givetvis multipliceras dina poäng med den faktor som visas på dubbleringskuben.
2) Vid exempelvis onlinespel är poängsättningen ofta enligt Pips-tradition. Då är det alltså antalet pips eller steg som avgör hur många poäng du får. Om du till exempel har en sten på fält 6 på din innerplan har du sex steg kvar för den stenen. Är du den första som flyttat ut alla dina stenar vinner du antalet pips eller steg som återstår för din motspelare.